Jag är nog världens mest sentimentala person

och jag var definitivt en indian i mitt förra liv. Sitter och tittar på Pocahontas (min tredje disneyfilm denna veckan). Till låten "färger i en vind" gråter jag som ett barn. Kan liksom inte hålla tillbaka det. Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag uppskattar alla bekvämligheter som erbjuds i dagens samhälle men jag står fast vid att om vi fortfarande hade livt som indianerna som ett med naturen hade jorden utan tvekan vara en bättre plats för allt och alla. Jag vet att det inte var lätt att leva så, men jag är 100% säker på att i genomsnitt så var de mycket lyckligare än vad vi är nu. Tänk på allt vi har förstört och kommer att förstöra. Det gör ont i mig.

Snälla, snälla kan vi inte försöka bevara det vi har kvar. Snälla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback