Hannasegen

Innerst inne vet jag att jag längtar så jag håller på att gå sönder till våren. Våren kommer bli början av ett nytt kapitel i mitt liv och jag är bara så taggad! Men jag vågar inte riktigt längta. Jag vet av erfarenhet att tiden går ännu fortare än valigt om man längtar för mycket. Jag ska bara bo hemma två och halv månad till och jag ska se till att njuta av allt lyxigt som det innebär. Det finns alltid mat i kylskåpet, alltid sällskap, någon som tvättar och lagar mat osv, osv.

Om mitt liv var en bok så var året i USA ett långt, spännande och väldigt innehållsrikt kapitel medan tiden mellan USA och Sthlm, alltså det kapitelet som skrivs nu, är mer av en transportsträcka till nästa stora händelse. Men om detta är mitt livs lägstanivå så måste jag bara påpeka att jag har ett riktigt toppenliv. För även om varje helg inte är smockfull med planer som i USA eller om min vardag inte spenderas med skolböcker och underbara NV05b så måste jag säga att det inte är tråkigt på något vis. Ibland är lagom bäst. Just nu är det verkligen så. Lite trygghet innan man ska ut i det nya och okända.

Men jag tillåter mig faktiskt att längta tills på torsdag. Min Stockholmsresa kommer väldigt perfekt i tiden och det kommer bli så himla roligt.