Hannasegen

Eller jag har längtat i alla fall. Idag har Harry Potter and the Deathly Hallows part 1 premiär över hela vår blå och gröna glob. Efter detta inlägg kommer ni tro att jag är ett 21-årigt barn. So be it. Jag och Potter har ett speciellt band mellan oss förstår ni. Julen 2000 var jag 11 år. Jag fick då en bok av min Gudmor. Harry Potter och de Vises Sten hette den. Det råkar vara så att Harry också var 11 år i den boken och så har det fortsatt. Vi har alltså växt upp tillsammans, jag och Harry.

Böckerna är utan tvekan det bästa jag har läst i hela mitt liv. Även om filmerna saknar en del av det böckerna har så älskar jag dem också. Bara att höra musiken sätter ger mig gåshud. Det är därför jag har gjort en hel spellista på Spotify med bara låtar från filmerna så jag ska ha den rätta känslan när jag sätter mig i biosalongen ikväll.

Under helgen har jag sett samtliga sex filmer och just nu håller jag på att läsa den sista boken (för tredje gången). Som sagt, ni får säga vad ni vill men Harry Potter är helig för mig.

Nu skulle bara veta hur mycket som snurrar runt i mitt huvud just nu. Jag som var så säker på att jag hade valt rätt är nu helt plötsligt inte så säker på att så är fallet. Jag tänker såhär. Om man har bestämt sig för vad man ska hålla på med resten av sitt liv så borde man väl ha valt något man gillar så pass mycket att det blir intressant att läsa om när man pluggar. Resten av livet är lång tid så då ska det inte vara en pina att läsa om det under utbildningen. Jag vet ju iofs att det inte är journalistikvetenskap jag hade siktat in mig på men i alla fall.

På gymnasiet fick jag toppbetyg i allt. Jag tyckte det var roligt i skolan. Sedan dess har jag inte presterat på samma nivå. Betyder detta att jag ska gå tillbaka till mina rötter och plugga något som är mer NV-orienterat? Just nu är det geografi som lockar. Det har alltid lockat. Idag känns det som jag kommer börja om. Fresh start liksom. Vi får se hur det känns imorgon.

Köpt nya fantastiska skor idag. Sååå fiiina, I'm in love. Höga, snygga, sköna. Tänk att man kan bli så nöjd med ett köp. Ångrar inte en enda av de 799 kronorna de kostade.


Alltså, riktig shoppingfrossa idag. Jacka, halsduk, nagellack, linne, tights, tröja, kjol och en bok. Säga vad man vill om shopping men man mår fan bra av det :)

Oftast klarar jag mig bra själv. Inga problem med att bo ensam och långt bort från familjen. Men samtidigt saknar man dem. Man inser det speciellt när man träffar dem. De har varit saknade. Så nu är det underbart att de är här. Pappa och vovven saknas ju såklart men det är så mycket bättre än inget.

Massor ska hinnas med när man väl träffas. Inte en lugn stund denna vecka. Familj på besök, massor av skola, sammankomst för de Gröna på fredag och födelsedagsfest på lördag. Inte illa. Älskar när det är fullt ös.

Nu har jag och morsan torkat efter att ha varit ute och promenerat i ösregnet. Nu bär det av till Farsta Centrum. Shopping it is.

Framtiden. Den är spännande, osäker, lockande, skrämmande men framförallt full av möjligheter.

På senaste tiden har jag känt mig oinspirerad och lat. Jag har saknat drivkraften att ta tag i saker och verkligen lägga ner krut på att göra saker och ting fullt ut. Istället har jag kurat ner mig och soffan och satt anstängningsnivån på noll. Det kan vara så att sommaren tog mer på mina krafter än vad jag kunnat ana. Visst behöver man perioder för vila. Man behöver stanna upp och känna efter. Man får lov att prestera så lite så möjligt under en period. Fast man får inte fastna i det sättet att leva. Så nu är det bestämt. Det är slut på detta. Nu ska jag ta tag i det som jag tycker är roligt och vill hålla på med. Jag ska damma av kameran, ta tag i bloggen, dyka djupt ner i skolböckerna, pallra mig till gymmet och skriva ett grymt CV så jag kan kirra ett extrajobb.

Jag vet att jag är inne på rätt spår. Nu har jag stannat upp och känt efter, ifrågasatt mina val. Jag vet att jag har valt rätt, så nu kör vi. Jag har insett att jag mår som bäst när jag är aktiverad och har saker på gång. (Mamma, jag vet att du alltid sagt att det är så, men jag måste säga att det är skönt att själv ha kommit till den insikten).

Mitt första mål är att komma in på Journalistisk Produktion till nästa höst. Målet är sätt, drivkraften har infunnit sig. Inget kan stoppa mig nu.


(Tack Johanna och Cissi)