Ibland tänker jag för mycket. På senaste tiden har jag tänkt lite för mycket på sånt som man inte får tänka på egentligen. Det är inte riktigt rätt rent moraliskt sett. Jag har tänkt på "The Greater Good" och allt vad det innebär.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. När jag hör uttrycket "The Greater Good" så tänker jag på männskligheten och jorden som ett. Något som hör ihop. Då ser jag inte varje individ för sig. När man ser på det så, så ser jag människorna som något som har lika stor rätt som allt annat att finnas här på jorden att finnas här. Problemet är när människorna blir för många och resurserna inte räcker till alla. Så som fallet är nu.

Jag tror att jorden har ett eget försvar mot att en art ska bli alldeles för stor. Ni vet ju vad som hände med dinosaurierna. Problemet är att vi människor är för smarta och hela tiden kommer på ett sätt att skydda oss mot jordens försvar. Vi har blivit någon fort av immuna virus eller bakterier. Jag vet att det är kanske lite väl hårddraget att jämföra oss människor med sjukdomar, men när jag har förklarat kanske ni förstår vad jag menar. Sjukdomar och naturkatastrofer är som de vita blodkropparna i jordens försvar. Men vi hittar botemedel och vaccin mot nästan alla sjukdomar och tar till bättre och bättre försvar mot naturkatastoferna. '

Snälla missförstå mig inte nu när jag ska ta AIDS som exempel. AIDS är en fruktansvärd sjukdom som tar många liv och splittrar många familjer. Men vad kommer att hända i tex Afrika om vi hittar ett botemedel mot denna sjukdom? Jo, de miljoner människor som dör av AIDS varje år överlever och ska vara med att dela på de få resurser som de har. De kommer istället att svälta ihjäl. Jag vet att det är hårt att tänka såhär.

Om man nu ser jorden och allt som lever på den som ett så är ju AIDS, tsunamikatastrofer, jordbävningar och TBC bra saker. Det hjälper till att hålla tillväxten av människor i schack. Men tro mig när jag säger att jag gråter varje gång jag ser ett klipp från drabbade områden på TV. Jag är inte så känslokall som jag låter.

Men om vi säger att jag har en miljon kronor att lägga på välgörenhet, så lägger jag dem på djuren och naturen. Om ni vill se mig som ett monster kan ni ju tänka att jag väljer en panda över ett barn i Afrika, en tiger över ett barn i Indien. Är det illa? Jag blir lite rädd för mig själv ibland. Men om man ser alla människor som en människa så är det ju vårt fel att det nästan inte finns några pandor och tigrar kvar. Då tycker jag det är vår skylldighet att se till att de inte försvinner för alltid, även om det kostar oss ett lillfinger. När man säger det så låter ju faktiskt bättre.

Snälla, snälla se mig inte som ett monster bara för att jag kan se hur AIDS och naturkatastrofer är bra för oss. Hade jag kunnat hade jag räddat alla på en gång.

Med kärlek
Hanna